Det finns två sätt att skriva, genom att berätta och genom att visa. Båda sätten behövs och för berättelsen framåt på olika sätt och olika snabbt. Men det är lätt att det blir för mycket berättande och för lite visa, särskilt i det första utkastet. Berättandet är ett snabbt sätt att ta sig framåt medan visa ger en mustigare historia.
Okej, hur ska man då göra för att visa mer?
Nedan har jag skrivit sju punkter, men egentligen är det inte svårare än att tänka sig att man är en kamera. En bild visar mer än tusen ord. Du kan välja att beskriva utifrån berättarens lins eller din karaktärs lins. Det viktiga är att du just beskriver vad som händer med alla känslointryck som du har att tillgå.
De sju punkterna
- Använd bevis som stödjer ditt påstående
Om din protagonist tror att bäste vännen mördat någon, visa det genom att gå igenom bevismaterialet med läsaren. Då kan läsaren dra egna slutsatser, vilket är mer stimulerande.
- Byt ut det abstrakta mot något konkret
Demonstrera känslor. I stället för att skriva ”Kalle var glad”, beskriv vad som gjort honom på gott humör med konkreta detaljer och handlingar. - Byt ut vaga beskrivningar mot specifika detaljer och känslor
Tänk dig att din karaktär går genom en folkmassa. Beskriv detaljerna i massan, dofterna av människorna, hur de rör sig. Fokusera på specifika detaljer. Försök att hitta kontraster för att få historian att verka mer intressant. - Undvik att förlita dig för mycket på kroppsspråket
För mycket kroppsspråk kan kännas tvingat och melodramatiskt, försök därför att bygga din historia på agerande och tankar. Om din karaktär är arg till exempel, visa orsaken till ilskan. Känner han sig frustrerad eller avundsjuk? Försök att ta tillvara tillfället och ge en bild genom din karaktärs ögon. Läsaren är smart nog att förstå karaktärens känslor baserat på vad hen tänker eller gör. - Visa känslor genom dialog
Låt dialogen skina på egen hand. Det är onödigt att skriva ”Han försökte vara diplomatisk” och sedan en replik. Bättre att skriva repliken så att det framgår vad han försöker vara. Tänk dig att du skriver en pjäs. Dialogen måste vara stark nog att stå på egen hand. - Skriv observationer genom den berättande rösten
Om du vill skriva att en karaktär är oförskämd gör det genom berättarrösten. Ett exempel på detta: [”Ur vägen din dumskalle!” skrek han mot mannen som kämpade med att få rollatorn på bussen.] Vi kan dra slutsatsen att han är oförskämd genom situationen som vi precis har läst. - Dumpa inte information på läsaren
Ett enkelt test på om du dumpar information på läsaren är att titta på om det du skrivit är för läsarens eller karaktärens bästa. Om det är för läsaren är chansen stor att du berättar istället för att visa. Låt karaktärens känslor färga hur den ser på omgivningen.
Är det fel att berätta?
Nej, det är ett redskap vi behöver för att vår historia för att få bra flyt. En del berättelser kräver berättarperspektivet i högre grad än andra. Till exempel en snabb thriller kan behöva mer berättande än en fyllig roman. Se framför dig vad du vill att din läsare ska minnas av det du skrivit.
När kan man använda berättarrösten framgångsrikt?
- Tillfällen som är mindre viktiga för den större historian. Till exempel hur karaktären tar sig från punkt a till punkt b
- Sammanfattningar av tid som passerar, konversationer som upprepar sig eller saker som går på rutin.
- Aspekter av magiska system eller sci-fi världar
- Karaktärers tankar
- Tillbakaberättelser och förklaringar
Genom att använda båda perspektiven kan du få en historia som både är fyllig och fartfylld. När vi visar ger vi läsaren en förstahandsupplevelse och det är minnesvärt. I det första utkastet är det vanligt att man visar för lite. När man går igenom och redigerar det kan det vara nyttigt att markera passager som går för fort och som kan behöva mer kött på benen.
Som sagt, att berätta går fort, att visa är att krydda sin text med fantastiska upplevelser.
Vill man djuploda i de sju punkterna kan jag rekommendera den här fantastiska videon som inspirerat mig.